Inledning, likheter med andra kända verk (Elin Larsson)
Efter att endast ha läst ett par sidor så kunde jag se stora likheter mellan "Allt som återstår" och August Strindbergs "Hemsöborna". Inte bara det att de båda böckerna utspelar sig i en skärgårdsmiljö, utan även språket och upplägget av boken, som de utförliga miljöbeskrivningarna, är mycket lika. Tyvärr kan man få intrycket av att Elin Boardy försöker göra en modern tappning av Strindbergs verk, men utan direkt framgång. Den underfundiga humorn saknas och språket är ostadigt - i vissa fall väldigt gammaldags och vackert, men ofta känns det som om Boardy försöker sig på något som hon inte behärskar fullt ut.
Eftersom en stor del av handlingen går ut på att huvudpersonens syskons emigreringar till Amerika, är det svårt att låta bli att jämföra romanen med Wilhelm Mobergs serie om Karl-Oskar och Kristina som utvandrar till just Amerika. I "Allt som återstår" får vi en inblick i hur det var för de som blev kvar, vilket är mycket intressant och givande.
Elsie Johanssons "Glasfåglarna" är även den en bok jag tänker på när jag läser Boardys bok. Inte så mycket för att språket eller handlingen är särskilt lika varandra, utan mer för böckernas helhet. I de båda romanerna får man följa en flickas uppväxt i ett samhälle som är långt ifrån den trygga vardag vi är vana vid.
Det som gör mig mest konfunderad är att jag -trots min något negativa ton- inte kan lägga ifrån mig boken. Det är något som driver mig framåt i mitt läsande, och jag har svårt att sätta fingret på vad.
Det ska bli spännande att höra vad det där "vad" är för något - för visst finns det ett driv i texten som får en att läsa vidare i denna lågmält berättade och vardagliga roman.
Kan du ge något exempel på när du upplever att hon inte behärskar sitt romanprojekt fullt ut?
Just det, glasfåglarna hade jag inte tänkt på. Det var smart för den har ju alla läst.
