boardydebutant

"Det är detta som är plasten: Orust.
Utifrån skyddas ön av Bokenäsets långa tunga. Där ute, alldeles nära, har vindarna fritt spelrum och vågorna slås sönder mot klipporna, oupphörligt. Det är en mjuk gräns innan havet tar över, ett välte av småöar, kobar och skär. De översköljs av vågorna och slipas långsamt ner till ingenting, mjuka grå brottstycken av klippor bara."

Paragrafen jag har valt att citera är det allra första man får läsa när boken slås upp. Vem berättaren är får man aldrig veta, men jag kan fastställa att det inte är någon av karaktärerna. Detta baserat på att alla karaktärer beskrivs från ett utifrån perspektiv. Miljöbeskrivningarna är också beskrivna på samma sätt. De är väldigt ingående och utdragna för att man ska få en stor inblick av hur allting ser ut. Jag har aldrig varken varit i den miljön eller det levandssättet som Elin Boardy målar upp i boken men kan ändå när jag blundar, föreställa mig hur saker och ting såg ut. Miljöbeskrivningarna hjälpte mig att leva mig in i boken. Boken utspelar sig i Sverige på landet före första världskriget. Då 1900-talet handlade om att göra allting på egenhand handlar 2000-talet om att teknologi sköter det åt oss. Därför har vi svårt att föreställa oss någonting annat än det vi har blivit uppväxta med. Det kan vara intressant och till och med rent av nyttigt för oss att läsa verk som utspelar sig längre bakåt i tiden.

Mina tankar när jag började läsa boken var: varför de långa miljöbeskrivningarna? Jag försökte analysera och föreställa mig vad eller vem hon blivit inspirerad av, men det var utan framgång. Mitt första intryck av boken är att den är platt. Det finns ingenting som höjer spänningen och skapar klimax på den darmaturgiska modellen.