boardydebutant

Inledningsvis tycker jag att Emma är en stark person. Hon sliter och strävar så som man var tvungen under 1900-talets början. Även om vardagen är fylld med sysslor, blir hon inte sur. Eftersom hon blev mamma tidigt har hon lastats på med mycket arbete redan i unga år.

   Emmas mamma, Edla dog hastigt då Emma var tolv år. De flesta i familjen sörjde i sin ensamhet. Fadern tillät dem inte att gråta.

    Genom hela boken beskrivs en slags rädsla som Emma har, hon är rädd för havet.

"Vinterhavet är föränderligt, opålitligt. Med varje vindby växlar det, som ett lekande barn. Se, mor, nu är jag snäll! Nu är jag vild och elak, se, nu blev det natt, nu sover jag. Men alltid ett blänkande öga öppet, alltid en mun som har nära till skratt, till skrik. Emma vet att just sådant är havet: döljer sig i vitt skum, drar en blank blå hinna över sig, speglar himlen. [...] Så ligger vattnen och vikarna lugna, vågorna orörliga, utslätade som dragen på en sovande. Bara att där under alltid finns levande mörkt vatten. Famn efter famn av det kalla klara, det som aldrig vilar." - Sida 151

Jag tror att havet är en symbol för allt det som är okänt och föränderligt. Det är kanske delvis därför som hon stannar kvar på föräldragården. Emmas skepsis gentemot Amerika kanske i själva verket grundar sig i en rädsla för det som är främmande?

   Både Emmas far och hennes make Emil dör med bara ett par års mellanrum. Bärandes på mycket sorg, rasar Emma tillslut ihop. Hon blir kall och avvisande till sina barn. Också de blir okända för henne när hon stänger ute dem i romanens slutskede. Först förstod jag inte exakt vad som hände på de sista sidorna, men efter att ha läst en bokrecension på Svenska dagbladets hemsida blev det en aning klarare.

   Nu i vår tid har det blivit mer accepterat att gråta. Det är något som är bra och inte något man behöver dölja. Förr i tiden var det också vanligt att folk pratade väldigt mycket om sina grannar och bekanta. Om det hade hänt något fick alla reda på det. Exempelvis sker det när Emma blir gravid utanför äktenskapet. Många gånger när Emma besöker affären kan hon inte möta handlarens blick eftersom hon vet att de vet. Det sker säkert fortfarande idag, men då i mindre samhällen och inte i samma utsträckning.

   Jag tror fortfarande inte att Elin Boardy skrev boken med högsta prioritet på handlingen, utan hon ville förmedla en kvinnas liv och tankar från den tiden. Emmas liv är en tragisk historia, berättad på ett mycket mänskligt sätt som gör att man skulle kunna känna igen sig själv. Trots att berättelsen är förlagd till en tid som de flesta människor inte har upplevt själva.